Fan vad jag är bra!

 

Fixat bakgrunden så den matchar. Grötigt, ja kanske det men jag blir lite glad av den.... nu tycker jag girlangen smälter in bättre.

 

Konstigt att det inte är någon Rubrik/bloggnamn i mallen. Men jag har fixat så att där bild nr 3 skulle vara så är namnet.

 

Har jag sådan tur att reklamen försvann? Eller?

Ja denna är ju helt annorlunda mot min tidigare mall.... gillar dock att man kan ha bilder i headern och så de små hjärtana framför inläggen i listen.

 

Är dock inte överförtjust i färgen och den där stora mojängen med blommor ovanför mina bilder....

 

Färg/bakgrund kanske man kan ändra....eller får man inte det?  Är ju någon som gjort stilmallen.

 

Jaja, får se om jag vågar fixa och dona mer idag.

 

Jösses, att man skall behöva lägga in bilderna överallt.... å texten uppe till höger....snacka om att man inte vill byta ofta!

 

Nu får det vara bra!

Jaha, försökte byta bakgrund och den blev vit och trots att jag ändrat i koden så förblir den vit.... ??

Får se, mixtrar lite till...

 

Fått tillbaka som det var..... tror inte att alla bilder funkade på www.snyggareblogg.se

 

Jag är inte riktigt nöjd med bloggens utseende egentligen, tycker att det är lite svårt att läsa texten mot bakgrunden. Den är lite dyster på något sätt.

 

Men jag gillar headern och bakgrunden. Försökte mig på att ändra textfärgen en gång men det blev inte bra. Vet egentligen inte hur jag lyckades få dit header och bakgrund heller....för den är ju inte standard utan hämtad på något ställe dit jag länkat....tror jag.

 

Så några tips?

 

Är ju lite synd att snabbinläggen inte går att göra fet stil på...fast det är inte bra det heller... Börjar jag bli gammal och se dåligt....ja det kan ju vara en orsak för jag tenderar att bli ett år äldre varje år! Märkligt ;)

 

Äh, skit samma, jag skriver ju inte för andra egentligen utan mer för mig själv. Fast visst är det någon med psoriasisartrit som kan få ett gott skratt eller bli hjälpt av det jag skriver så är ju det bra. Är ju inte så farligt att bli sjuk egentligen då allt beror på hur man själv tacklar det hela. Livet är ju inte slut för det.

 

Man kan göra allt det gör bara mer eller mindre ont.....å kan ta längre tid. Värsta man kan göra är att BLI sin sjukdom..... skönt nog är jag mig själv än så länge :)

Idag blir det en hemma dag i min ensamhet. Man och son skall till Västerås med innebandyn och dottern sover hos en kompis.

Blir jag och hundarna. Här är en bild från första gången de träffas, när vi fick hem lilla Karma.



Har tänkt att koka äppelmos idag.... vi får se om jag hittar mosvaggan osv.... inte gjort mos på många år.

Sov riktigt gott i natt...prisad vare Kortison!

Skönt, en akuttid till Reumatologen i morgon. Kör visserligen ihop sig på jobbet men det passar annars bra att vila i helgen.

Hmm eller inte, skall ju till Västerås på lördag och kolla innebandy. Får se om jag kan följa med.

Ortopeden har jag också talat med och operation av knät sker innan jul och jag står uppskriven på att jag kan ta en återbudstid om det är så. Tydligen två kirurger som skall operera mig, är det standard eller varför?

Finns hopp i alla fall....

Dr Avat ringde och det gick som alltid på högsta fart, jösses jag blir så stressad!

 

Trots att jag skrev en lapp om vad jag skulle säga så fick jag inte med allt.... Men men.... sjukskriven fortsatt 25% året ut och så en tid för kortisonspruta i knät, så jag får ju vara nöjd. Visserligen kan jag få vilken läkare som helst, men skit samma bara jag slipper ha så ont, vill ju kunna gå!!!

 

Förlänga handikapp tillståndet måste jag göra också. Å jag kan säga att i somras har jag inte haft så stort behov och då parkerar jag ju på vanlig plats men nu...ojoj, vill helst inte gå alls så nu är det livsviktigt för min självständighet!

Oj, det är inte klokt att det gått 19 år sedan jag och min man blev tillsammans. Men visst vi har ju en son som snart blir 17!!

 

Kan inte riktigt ta in det där att jag i stort sett varit tillsammans med min man i halva mitt liv....att barnen är så stora och att tiden går så fort. Det är ju lite skrämmande!!

 

Älskar i alla fall min man, han betyder mycket även om jag ibland skulle kunna strypa honom <3 Men det är väl så det är, det går upp och det går ner, man kan ju inte packa och dra för att man inte tycker samma sak. Förstår inte det riktigt.

Men å andra sidan vet jag ju med mig att jag ibland är för snäll och ibland är min man alldeles för snäll, så det är väl lite så att vi kör över varandra och turas om med det...haha! Huvudsaken är att vi trivs ihop, älskar våra barn och har det gott tillsammans. Löve ya!