Varit hemma denna veckan från jobbet. Jag är skittrött både fysiskt och mentalt. Jag orkar inte helt enkelt.

 

Jag har också ondare igen. Beror säkerligen på att jag försökt mig på att minska kortisonet till 10 mg. För 1 eller om det var 2 år sedan i sommar så minskade jag med 1.25 mg.  Har alltså en längre tid ätit 11.25 mg och var så trött på att dela piller i 4 delar så jag skippade den lilla fjärdedelen också.

 

Men jag tror jag känner av det.

 

Har ondare i fötterna och fotlederna, det stramar och spänner i ljumskarna (höfterna) och fingrarna är svullna till och från. Det har de i och för sig varit hela tiden och det beror väl på detta....skriv på dator. Mina 50% på jobbet är bara dator och sjukt mycket klickande på rollermousen. Jag får även ont i axlarna av att jobba. Känns som en värkande cementklump mellan skulderbladen.

 

Förutom att jag har ondare så tycker jag inte att jag blir riktigt rätt behandlad alla gånger på jobbet. Vill jag vara ledig ifrågasätts jag. De andra får sin sommarsemester beviljad, jag får ge vika. Önskade fortsätta med 3 ledigt över helg då jag mått bra av det, fått återhämtning, alltså ledig fredag eller måndag. Men får inte pga att arbetsbelastningen är så hög dessa dagar. Sedan helt plötsligt säger chefen att jag skall byta och jobba varannan fredag eftermiddag för att mina arbetskamrater skall kunna flexa. FÖR ATT DE SKA KUNNA FLEXA??

Kändes som en käftsmäll.

 

Vad fan hände med den höga arbetsbelastningen?

 

Detta gör att jag tänker fan inte bita ihop och kämpa på som jag gjort innan. Jag har gått iväg fast jag mått skit och haft ont. Men nä....fan heller känner jag nu. Å det känns att jag gett upp lite, var som en gummiklubba i skallen och jag blev så TRÖTT!

 

Har en längre tid också....ja ganska länge känt att jag inte kommer ihåg saker, speciellt muntlig information. Det känns som folk står och babblar och jag inte riktigt fattar. Eller så känns det glasklart då.....men dagen efter så blir jag osäker och kommer inte ihåg. Så det blir så himla krävande att komma ihåg allt jag måste komma ihåg för att det inte skall bli fel på jobbet. Tror tröttheten och detta har samband.

 

I morgon ringer reumatologen någon gång mellan 13-17. Jag har blandade känslor......borde jobba för det ekonomiska och för att jag vet att jag behövs på jobbet, att Hemtjänsten jag jobbar mot defenetivt saknar mig. Men samtidigt skulle jag vilja bli helt sjukskriven och bara vara, inte behöva tänka.

 

Men en sjukskrivning innebär säkert att läkaren vill mixtra med mediciner och jag vill nog inte byta medicin. Har trots allt funkat riktigt bra länge på Stelara och Arava och så kortisonet förstås. Jag vill inte äta mer kortison. Är ett jävla meck det där...... äter så himla mycket medicin. 

 

Detta med medicin...... jag tror också att de mediciner jag har nu maskar så inte inflammationerna syns på proverna längre. Jag HAR inflammationer, det syns på händer och fingrar och känns för övrigt men det syns inte på blodproverna. Det är så märkligt för jag har alltid kunnat sett innan på proverna när jag mått sämre. Det har alltid stämt. Men inte sedan jag gick ner i vikt och började med Stelara, sedan dess har sänka varit normal. Blodvärdet pendlar.

 

Sjukskrivning innebär att Försäkringskassan skall in mer också och kanske börjar fundera på rätten till sjukpenning....har ju haft det i MÅNGA år. Men är blandade känslor där med..... sjukpension. Ja va fan, det skulle nog inte vara så dumt, slippa oroa sig, slippa stress och slippa känna sig senil på jobbet och inte delaktig. Ja det är ju så när man gör halvtid, man räknas inte riktigt.

Men det innebär totalt katastrofal ekonomi och en helt annan stress....ekonomisk stress.

 

Fy fan....om man bara fick vara frisk!