Närkegnäll -

Psoriasis Artrit, > | Kommentarer (0)
Datum: 2020-01-26 | Tid: 08:44:37

Nu är det dags igen!

Som vanligt skriver jag att jag skall skriva oftare, men det vet vi ju vid detta läget att det inte blir av. Dels för att jag har problem med händerna. Jag får helt enkelt ont av att skriva.

Vad har hänt sedan sist då?

Jag har under hösten bråkat med försäkringskassan. Ansökan om sjukersättning skickades i maj förra året och efter diverse omprövningar och överklaganden ligger den nu i Förvaltningsrättens händer. Så nu skall den väl ligga där ett år eller två för det går ju inte snabbt! Å svaret kommer ju ändå bli nej. Även om nu Förvaltningsrätt skulle säga ja, så kommer ju då FK överklaga å så blir det att börja om i nästa distans.
Tänk vad pengar och resurser FK slösar på att säga nej när de skulle tjäna på att ge mig sjukersättning istället för sjukpenning...... visst jag är glad så länge sjukpenningen fungerar. Men nu är det dags för att förnya den igen, skall till reumatologen på måndag.

På tisdag är det dags att fixa den pajjade högerfoten. Skruva ihop min hälfraktur och resten som enligt röntgen ser ut som någon dragit en slägga över foten.

Dags för steloperation och 12 veckor i gips igen. Kan inte påstå att jag ser fram emot det. Men får jag mindre ont så är det ju värt det.

Höfterna är sämre och går eller står jag en del så känns det som någon knipsar av dem med avbitartång, typ. Usch, inte bra. Fingrarna på höger hand är dåliga, mest lill och långfinger. Även känningar i ringfinger på vänster. Samt att tumbasarna far illa av att rulla rullstol.

Men det är ju inget man inte överlever. Jag börjar bli så van vid att ha ont att jag inte vet vad som är normalt längre.

Efter fönsterbytet i somras har vi dels satt nya foder och smygar i köket och sedan rustat sovrumet totalt. Nytt gips, golv, tak, tapet osv. Blev så fint!!

Mannen har jobbat hårt då jag inte kan göra speciellt mycket. Har väl hållt i, gick upp och ner på trappstegen ett par gånger, mätt lite osv men sedan fått lägga mig gråtandes av smärta. Det går verkligen inte att göra något. Det är så frustrerande! Jag blir så stressad av att se andra arbeta och jag kan inte hjälpa till.

Slänger in en bild på "råttorna" med. De förgyller mina dagar och håller mig sällskap i soffan.

Vad har vi annars pysslat med? Varit en del helger i husvagnen, firade nyår bland annat.

För mig är husvagnen det sociala livet jag har och jag njuter fullt när jag är där. Hemma blir jag ju ganska ensam. Visst har vi vänner, åker och tar en kaffe och så men det sker ju inte så ofta. Folk har ju fullt upp med sitt liv. De arbetar, kommer hem lagar middag och går och lägger sig typ. Eller så tar barn och barnbarn upp all tid. De har inte tid till sällskapsjuk översocial sjukling, haha.

Nä så husvagnen, där har jag mitt sociala umgänge. Jag längtar till maj då jag kan flytta dit igen. Pia en av hampetanterna är sjukpensionär och kommer likdom förra året också bo där då. Vi dricker kaffe, käkar lite ihop och annars ligger vi i varsit tält och läser, haha. Men man vet att man har någon.

Här hemma så har båda ungarna provat flytta hemifrån men sedan kommit tillbaka. Så nu har vi en 24 åring och en 21,5 åring boendes här hemma. För mig innebär det ju lite mer arbete vad gäller mat. Så därför har jag köpt mig en Multimaskin på Lidl. Det är en kopia på Crockpot Express och jag älskar den! Jag har ju älskat mina vanliga slowcookers men denna är så bra i och med att man kan vara mer spontan. Men jag lagar fortfarande en hel del i slowcookern.

Just nu är det viktväktarna som gäller igen. gick ju upp till straxt över 80 när jag var gipsat förra gången. Jag var då med i VV och gick ner till 75 kg. Höll i det hela sommaren men så kom hösten och jag blev sittandes ensam hemma när mannen jobbar och det blev en del fika och smått och gott. Så gick upp till 80 igen. Sedan var vi förra helgen i husvagnen och trot eller ej, jag gick fasen upp 2.8 kg på en helg!! Snacka om att bubbel satte sig runt magen, haha.

Så i måndags startade jag VV igen i 3 månader. Det har gått bra denna veckan, känns som jag bara äter och äter. Men det är ju ett av problemet, ju längre från GBP jag kommer ju mer har jag hamnat i gammalt mönster, äter sällan och tar fika mellan. Det fungerar inte. Frukost, mellis, lunch, mellis, middag och kvällsmål är det som fungerar.
Fuskvägde mig igår och då hade jag gått ner 2.7 kg. Men så har jag ju druckit en flaska vin i helgen så vi får väl se vad vågen säger i morgonbitti.
Nu stör jag mig på att jag kommer få gips och då kommer ju det bli en massa plus igen på vågen. Men får väl se det som tillfälligt då jag kommer gå ner det när gipset ryker i april.

Ja detta med vikt, det är då inte lätt, trots man är opererad. Så här 6 år senare har man egentligen ingen direkt hjälp av den utan det är ju att man skall kommit i andra rutiner, andra val av mat. Det är ju ett hjälpmedel och inte en fix.
Nä ner till 75 kg igen minst! Men visst helst skulle jag vilja komma ner till 70-72 kg. Som lägst vägde jag ju 61,5kg efter magoperationen. Men så lite vill jag verkligen inte väga. Jag såg sjuk ut och benen stack ut på axlar och höfter. Nä 72 vore perfekt.

Nu har jag ägnat ett par dagar åt detta inlägg, nu får det vara bra för denna gång.

Håll tummarna på tisdag, då ligger jag på operationsbordet igen!