Ja, det är vad jag tycker att mitt högra ben är! Träben vore bättre!

Gjorde en artroskopi den 28 april och trodde ju att jag skulle bli bra och att till sommaren och semestern kanske jag skulle kunna gå ordentligt. Har helt kallt räknat med att kunna plocka svamp i höst....

Men nä!! Inte!!

Jag har förutom varit inne för knät och läckaget i maj varit till ortopeden i juni för att benet svullnar såpass att hela fotryggen och fotleden ser ut som elefantfot....eller kärringfötter som jag säger. Det är så brukarna vi hjälper med stödstrumpor ser ut. Här en bild på mina fötter.

Fick bara en strumpa att trä på och har nu äntligen fått prova ut riktiga stödstrumpor. Köpte ett par på nätet men de passade inte helt bra.

Sökte till reumatologen i början av juli för att jag har ont dels i knät men mest på utsidan av vaden under knät och ovanför fotleden. Känns som en sena är inflammerad eller om en nerv är i kläm. Gör i alla fall ont i fotleden och kör upp i benet på utsidan av vaden och upp i knät som ibland nyper och hugger och vill vika sig.

Väl på reumatologen tillkallas en annan läkare som säger att jag skall till ortopeden pga operationsärret (som är lite rött enligt dem) De får tag i en infektionsläkare som ger mig 10 dagars pencillin. Inget görs åt det jag sökte för, vaden och foten.

De ritade lite på det röda runt såren:

Efter 10 dagar är det inte bättre, pratar med infektion då jag fått en stor knöl under operationsärret som tidigare läkt efter operationen. Så här såg det ut.

Ringer reumatologen för att få kortison och får komma kl. 11 den 20 juli och skall sedan till infektion kl. 13 samma dag.

Reumatologen tittar och gör inget mer än att Ann tycker att det är mindre rött och att pencillinet nog gjort verkan. Får gå utan någon hjälp vidare till infektion.

På infektion så punkteras min knöl men de får bara ut blod. De tar även och tappar knät och skickar prover på odling. Blir skickad på ultraljud för att utesluta propp i vaden. Var ingen propp.

Väl hemma klämmer jag lite vid sidan av knölen och det kommer ut gult gojs som ser ut som var. Låter seda det vara.

Dagarna efter ser det ut så här

Tre dagar senare spricker knät och det rinner massor av gult gojs samt gul klar vätska från hålet, så pass mycket att hela foppatoffeln blir blöt och klafsar. Plåstrar om med rejäla förband och skriver till infektion via vårdkontakter. Läcker en hel del under natten (se bild) och på söndag morgon läcker det otroligt mycket igen så att det även denna gång rinner utmed benet.

Sedan stannar det av. Måndag förmiddag ringer infektionsmottagningen och frågar hur jag mår och jag talar om hur det är och de säger avvakta, så länge du inte har feber. Talar om att jag inte får feber pga alla mediciner jag äter. Men ingen respons, jag skall återkomma om det blir sämre.

Jag frågar mig hur mycket sämre skall det vara? Ingen infektion säger odlingen men å andra sidan var inte läkaren på rätt ställe i knät när den tog prover från knölen.

Börjar känna att operera knät var det sämsta jag gjort, nu blir jag bara skickad mellan olika instanser och ingen gör något. Hur mycket sämre skall man vara?

Kan man begära att man skall kunna gå? Eller är det för mycket begärt?

Men jobba det skall man..... visst jag har semester och reumatologen sjukskrev mig faktiskt när jag talade om att jag är otroligt trött och sover illa pga att jag har ont. Om jag sedan får ersättning det vet jag inte men jag är fan med inte frisk.

Trött och har ont och lider något fruktansvärt av att inte kunna röra mig, inte kunna göra roliga saker för det mesta innebär trots allt att man måste kunna gå.

Efter att infektion ringt idag så bröt jag ihop och grinade, känns så jävla tröstlöst att inte bli tagen på allvar. Nä jag är för ung för att ha ont och vara trött verkar det som. Eller vad fasiken är det för fel??

Har idag skrivit på vårdkontakter att jag vill ha kuratorskontakt. Jag orkar inte och vet inte hur jag skall gå tillväga för att få hjälp.

Jag är så otroligt trött på att vara sjuk och orörlig!! Är så avundsjuk när jag ser personer som är ute och motionerar, går i rask takt, tänk om jag kunde göra det!!! Vad underbart det skulle vara.

Men men nu är läget inte så och det är väl bara att inse det, men det är svårt. Jag är uttåt alltid den glada Maria som säger att allt ordnar sig, det går bra, jag kan själv och bla bla bla.

Men jag orkar fan inte nu!!

Spyr på skiten, det är vad jag gör!

Knät är lite besvärligt, det vätskar ur ett av såren, verkar dock inte infekterat....än.

Konstigt att det skall börja vätska en vecka efter operationen. Ena hålet är mjukt och fint runt såret som är sytt med ett stygn. Andra såret är spänt och lite upphöjt och vätskar litegrann men det syns inget annat speciellt, är inte rött eller så förutom fortfarande lite blått nedanför såret.

Jag är också blå vid hälens insida, antagligen har väl blåmärkena inne i benet "runnit" ner till foten, gör inte ont i alla fall :)

Jag får fortfarande sådana där nyp och speciellt på natten att jag vaknar och inte kan flytta benet för att det gör så jävulusiskt ont i knät. När man får bita ihop och göra det med viljestyrka, men så fort man rättat till benet så går det bra igen. Konstigt och smärtsamt.

Här är bild på knät den 2 maj och den 6 maj. Det ser väldigt fint ut nu och blåmärkena håller på att försvinna.

Fredagen, dagen efter operation var jag ganska trött. Sov några gånger under dagen i soffan. Gjorde inte mycket på hela dagen.

Hoppade dock ut i trädgården med mina RA-kryckor och drack kaffe på uteplatsen.

På kvällen funderade jag varför jag har ont i magmusklerna? Har konstaterat att jag använder magen när jag hoppar på kryckor. Samt de gånger jag lyft benet för att putta under kuddar. Så klen jag är.

Torsdag och fredag så hade jag ganska bra hjälp av medicinerna för min övriga psoriasisartrit. Efter operationen och medicinerna jag fick på USÖ så hade jag ingen smärta alls i vänster fotled eller höger handled/hand.

Nu är det lördag och mina tabletter jag fått med mig hem tar inte bort den smärtan. Samt att jag i och med kryckorna fått mycket ondare i handens knogar.

Idag är det lördag och Valborgsmässoafton. Jag har varit  ute hos mina kaniner och myst samt fotograferat lite. Klarade av att mata dem idag men får lite ont efter. Så kvällen har jag tillbringat i soffan i min ensamhet.

Min familj har varit utflugen, dottern med vänner på valborgsmässofirande vid sjön och man samt son har varit på innebandy i Västerås. De kom hem först 21.30 och då var jag väldigt uttråkad.

Känns bättre nu bara mannen ligger i soffan bredvid :)

Är lite orolig över mitt ben, vet inte om jag överansträngt det då jag är lite röd och varm på smalbenet under knät som är opererat. Jag har inte så jätteont i den opererade leden mer ont i händer och fotled faktiskt. Visst belastar jag höger knä så gör det ont.

Nu skall jag ta kväller.

//Maria

Lång dag idag!

Men nu är operationen gjord, sammanfattar dagen:

Fick värdens snyggaste outfit, skjorta som var öppen bak, stayups alla vita näthistorier med gröna sömmar i tårna, frottemorgonrock och ett grönt pappband att knyta ihop med. Till det ett rosa hårnät. Bästa var väl de sexiga landstingstrosorna och glad blev jag att jag kom i 70-80 kg - det var ju positivt....haha, måste vara fastan!

Sedan var man fit for operation, fick innan jag kom in i opsalen lugnande i armen, hon sa att jag skulle bli snurrig och varm - va? märkte inget!

Väl där så drog en sköterska i ena armen, en i andra armen samt gav mig syrgas i mask och den 3:e tvättade och packade in mitt knä.

Skulle ta 3 djupa andetag i masken och visst in gick bra men andas ut gick ju knappt, då fladdrade hela masken....haha! Sedan fick jag narkos i armen och BORTA, så skönt jag sov!!

Vaknade motvilligt, sov ju så gott!! Men fy farao vad ont jag hade!! Fick godis i omgångar, morfin tydligen samt ett alvedondropp.
Kom sedan på att fan, vad skönt jag har inte ont i varken fotled eller handled

Men det tog ett tag innan smärtan i knät gav sig. Har fortfarande kylbandage på knät också och skall ha i morgon med. Fått med mig fryspåsar att byta med och stoppa i frysen.

Grannen som är narkossköterska kom och sa hej.... snurr snurr!

När klockan var en 16.45 fick jag kaffe och macka, det var riktigt gott med frukost. Äntligen.

Kirurgen kom och berättade om operationen och sa att han fått ut benbiten och att han rensat så gott det gick men att det var väldigt inflammerat och irriterat samt ärrigt i knät. Nähä, jag har ju bara haft inflammation sedan 2004.

Efter det var det dags för att pinka för att få åka hem och väl på toan så blev jag skakig och svettades som en gris. Blodtrycksfall tydligen.

Så det var bara att lägga sig igen och så mådde jag illa. Efter en stund försökte jag sätta mig upp igen - likadant, alldeles jättevarm och dösvett.

Somnade en stund till och sedan försökte jag igen och fick välja om jag ville åka hem - jag vill hem!!

Man och son kom och hämtade mig men först var jag ju tvungen att byta om från den fina stassen och väl på toa så spydde jag som en gris. Hua vad äckligt!!

Hur som väl hemma vid 19 tiden så somnade jag gott i soffan. Skall straxt ta ett gött piller som jag antar är morfinaktigt

Försökt äta på kvällen, men går inte, två tuggor på en macka så mådde jag illa. Så nu vet jag inte om jag mår illa av mediciner eller av att jag inte ätit..... tufft läge.

Fick i mig ett litet glas oboy i alla fall!

Så det var min dag och det känns bra att det äntligen är gjort, hoppas att det blir bra!