Tänk om jag slapp käka alla dessa piller, ta sprutor osv å ändå har jag ont! 😢

Otezla....hmmm jadu nu kom det på tapeten igen. Byta Stelara mot nya Psoriasis/psoriasis artrit medicinen Otezla. 

Vad har jag för val? Mår inte bra, inflammationer i händerna och det är ju på gång i både fötter och höfter känner jag ju, bara en tidsfråga tills det är riktigt illa/ont/inflammerat. 

 

Är ju bara att göra och hoppas det funkar så jag inte blir sämre. Men då var det bara att gå tillbaka till Stelara sa han.

 

Bästa är väl att jag inte behöver gå utan då Stelara är en sån som man tar var 12v. Så jag kan börja direkt då typ.

 

Kortison ville han inte ha mer än de 10 mg jag äter,skönt....vill inte ha skiten alls egentligen  men är ju beroende. 

 

Blir hemma några veckor i alla fall och uppsatt på tid för kortison sprutor och vidare diskussion om medicinbytet.

 

Känns ok att slippa jobba. ....jag orkar inte jobba. Jag är så trött. 

 

Nu ska jag ta kaffe och vila fingrarna.

 

 

 

Varit hemma denna veckan från jobbet. Jag är skittrött både fysiskt och mentalt. Jag orkar inte helt enkelt.

 

Jag har också ondare igen. Beror säkerligen på att jag försökt mig på att minska kortisonet till 10 mg. För 1 eller om det var 2 år sedan i sommar så minskade jag med 1.25 mg.  Har alltså en längre tid ätit 11.25 mg och var så trött på att dela piller i 4 delar så jag skippade den lilla fjärdedelen också.

 

Men jag tror jag känner av det.

 

Har ondare i fötterna och fotlederna, det stramar och spänner i ljumskarna (höfterna) och fingrarna är svullna till och från. Det har de i och för sig varit hela tiden och det beror väl på detta....skriv på dator. Mina 50% på jobbet är bara dator och sjukt mycket klickande på rollermousen. Jag får även ont i axlarna av att jobba. Känns som en värkande cementklump mellan skulderbladen.

 

Förutom att jag har ondare så tycker jag inte att jag blir riktigt rätt behandlad alla gånger på jobbet. Vill jag vara ledig ifrågasätts jag. De andra får sin sommarsemester beviljad, jag får ge vika. Önskade fortsätta med 3 ledigt över helg då jag mått bra av det, fått återhämtning, alltså ledig fredag eller måndag. Men får inte pga att arbetsbelastningen är så hög dessa dagar. Sedan helt plötsligt säger chefen att jag skall byta och jobba varannan fredag eftermiddag för att mina arbetskamrater skall kunna flexa. FÖR ATT DE SKA KUNNA FLEXA??

Kändes som en käftsmäll.

 

Vad fan hände med den höga arbetsbelastningen?

 

Detta gör att jag tänker fan inte bita ihop och kämpa på som jag gjort innan. Jag har gått iväg fast jag mått skit och haft ont. Men nä....fan heller känner jag nu. Å det känns att jag gett upp lite, var som en gummiklubba i skallen och jag blev så TRÖTT!

 

Har en längre tid också....ja ganska länge känt att jag inte kommer ihåg saker, speciellt muntlig information. Det känns som folk står och babblar och jag inte riktigt fattar. Eller så känns det glasklart då.....men dagen efter så blir jag osäker och kommer inte ihåg. Så det blir så himla krävande att komma ihåg allt jag måste komma ihåg för att det inte skall bli fel på jobbet. Tror tröttheten och detta har samband.

 

I morgon ringer reumatologen någon gång mellan 13-17. Jag har blandade känslor......borde jobba för det ekonomiska och för att jag vet att jag behövs på jobbet, att Hemtjänsten jag jobbar mot defenetivt saknar mig. Men samtidigt skulle jag vilja bli helt sjukskriven och bara vara, inte behöva tänka.

 

Men en sjukskrivning innebär säkert att läkaren vill mixtra med mediciner och jag vill nog inte byta medicin. Har trots allt funkat riktigt bra länge på Stelara och Arava och så kortisonet förstås. Jag vill inte äta mer kortison. Är ett jävla meck det där...... äter så himla mycket medicin. 

 

Detta med medicin...... jag tror också att de mediciner jag har nu maskar så inte inflammationerna syns på proverna längre. Jag HAR inflammationer, det syns på händer och fingrar och känns för övrigt men det syns inte på blodproverna. Det är så märkligt för jag har alltid kunnat sett innan på proverna när jag mått sämre. Det har alltid stämt. Men inte sedan jag gick ner i vikt och började med Stelara, sedan dess har sänka varit normal. Blodvärdet pendlar.

 

Sjukskrivning innebär att Försäkringskassan skall in mer också och kanske börjar fundera på rätten till sjukpenning....har ju haft det i MÅNGA år. Men är blandade känslor där med..... sjukpension. Ja va fan, det skulle nog inte vara så dumt, slippa oroa sig, slippa stress och slippa känna sig senil på jobbet och inte delaktig. Ja det är ju så när man gör halvtid, man räknas inte riktigt.

Men det innebär totalt katastrofal ekonomi och en helt annan stress....ekonomisk stress.

 

Fy fan....om man bara fick vara frisk!

 

 

Jisses, att jag inte ens skall kunna komma ihåg att skriva ett par ord här någon gång ibland. Så fruktansvärt dåligt av mig.

Är väl lite så att när jag mår bra så finns inte behovet av att "gnälla" på samma sätt. Samtidigt är det ju otroligt dumt att inte skriva bra saker, roliga saker som händer i mitt liv.

 

Ska försöka bättra mig.

 

Vad händer då i mitt liv? Vad har hänt den senaste tiden? Hur mår jag? Vad gör jag nu för tiden?

 

Börjar med att berätta lite bakåt i tiden.

 

VALPAR

Ja det var en stor händelse och en helt underbar tid. Jag verkligen älskade att ha hundvalpar. De var så himla goa och söta och tre totalt olika individer. Polly flyttade till ett superbra hem med 2 andra chihuahua tikar i Karlskoga. Vi har varit och hälsat på och de skall komma hit i februari för en busstund. Skall bli roligt.

 

Tito dröjde ett tag innan han fick ett hem, han flyttade några dagar innan jul, 19 veckor gammal och även han fick ett otroligt bra hem med en chihuahua kompis, Azlan. Bor på hästgård och har det toppen.

 

Nala, vår goa padda bor kvar här. Växer så det knakar och är nu större än både mamma Donna och Karma.

 

Lite bilder på valparna som större, hela gänget tidigare i höstas och så en bild på Polly som flyttat.

 

 

Hösten är här på riktigt, är riktigt underbart att åka bil och se alla färgskiftningar i skogarna.

 

Hur som är jag ju fruktansvärt dålig på att uppdatera, skärpning.....igen!

 

Får se hur mycket jag fixar att skriva, har problem med axlarna som värker när jag använder datorn. Även fingrarna har varit onda och fotlederna. Blev lite bättre i september och så fick jag knalla hem från jobbet den 29:e och är nu sjukskriven hela oktober.

 

Var hos reumatologen igår och fick 4 kortisonsprutor, 3 i fingrar och 1 i fotleden. Så hoppas på bättring.

 

Vad har hänt annars? Jo vi har valpar.....små underbart söta chihuahua valpar och jisses....de blev 8 veckor i måndags! Finns lite bilder på www.kvicktimes.se om intresse finns att se dem. Jag har även en Facebook sida Kvicktimes som kanske uppdateras mer.

 

Här är i alla fall godingarna! Nala, Tito och Polly.

 

Har mått så bra i lederna nästan hela 2015, visst har jag känt av dem ibland men inget som inte gett sig på någon dag och då har det ju oftast berott på att jag rört mig lite extra.

Nu har jag haft ont i händer och fötter hela veckan, molvärker i vila och gör ont/som knivhugg till å från vid belastning. Händerna extra svullna och går som på kuddar under fötterna  på morgonen.

Det är skapligt smärtsamt att plippa dator på jobbet. Gör ont att hålla i mobilen. 

Senaste 3 dagarna har varit riktigt osköna om man säger så! Däckade i soffan efter jobbet i torsdags, låg hela dagen.

Idag moler och spänner det i ljumskarna med :(

Skickat frågan till reumatologen om jag ska höja norspanplåstret till 10 igen (sänkte till 5 för några månader sen) eller börja med alvedon 665*3. Vill veta vad som är bäst för levern då jag haft lite förhöjda värden hela året (å det kanske inte är bättre efter en sommar med vinbox(ar) i husvagnen.

Jaja, bara att bita ihop och hoppas skiten går tillbaka. Tänker nu när jag går med mina lätta kilon att det inte ska göra så ont i fötterna....men det gör det ändå.....

 Men nojjar lite då jag fler gånger innan blivit riktigt dålig i just augusti/september och det tar år innan jag är tillbaka igen. Vill inte bli en enda stor inflammation igen! Jävla skitsjuka!

Sitter i husvagnen i Läppe, har den för 2:a året på säsong och det är underbart.

Nu har det varit gudomligt sommarväder med typ 28 grader i flera dagar. Ska vända på måndag å bli kallare igen.

Husvagnsgrannarna passar på att åka till Turkiet nu när det är som varmast.

Tidigare i sommar har det ju varit så kallt i luften så det har behövts tröja så fort solen gick i moln.

Men nu är det gött! Ljumna sommarkvällar, äntligen!!

Vikten.....ja den håller sig bra, har visserligen gått upp 1,5-2 kg men 64kg som max är ju helt okej.

Så nöjd med min magoperation, mår så bra.

Idag var det Läppedagen och marknad/loppis på campingen. Fyndade en tröja för en 20:a :)

Mår skumt.... det rak som kryper/spänner/trycker i ljumskarna. Stortårna värker, lätt skallebang och tryckkänsla i bröstkorgen/bröstryggen/axlarna.

Inte känt mig så här knepig på länge....brukar vara ont och så är det ont, inte denna diffusa skumma känsla som jag inte riktigt förstår.

Trött som bara den, sovit dåligt så det nästan känns som jag är stressad fast jag inte är det. 

Usch!

Har jobbat 25+50% sedan 1/3 efter längre sjukskrivning. Får panik nästan av att inte må bra, jag vill inte krascha igen!

Hemma från jobbet idag, får se om jag är det i morgon med, sedan semester på onsdag och ledig sedan resten av .

Hoppas det ger sig.

 

Tur jag har dessa hos mig ♡

 

 

 

Jag har börjat jobba 25% efter en lååång sjukskrivning.

Gick hem 1/8  2013, dålig i hela kroppen med inflammationer i lederna, händer, knä fotled, tår.

Så trött, sänka på 100 då efter 2v uppehåll med Enbrel som jag tyckte tappat effekt. 

Tydligen hade jag effekt då jag blev jättesjuk när jag slutade.

Fick börja med Arava och kortison för första gången.

Blev lite bättre, började jobba 25% hela november och halva december,  sedan helt sjuk igen.

I samma veva utförsäkrad 31/12-13 och 3 månader då jag inte jobbat heltid sedan april 2011. Reumatologen sjukskrev mig till 1/4 2014.

Af var snälla och planen vi gjorde var helt enkelt att göra planerad operation och kurera mig.

Den 20 januari 2014 opererades jag, gjorde en gastric bypass.

Trots uppehåll i medicinerna vid op så mådde jag skapligt i mars och planerade att jobba.

Men fick bakslag. Fick beviljad sjukpenning igen 1 april.

Vaknade en morgon och kom inte ur sängen. Hade så ont i höften att jag mådde illa och svetten rann. Fick ringa ambulans.

Blev 5 dagar på sjukhuset med intravenös antibiotika. Därefter 4v med tabletter. Trolig septisk artrit.

Fick inte ta Enbrel och arava och blev sämre i andra leder med. Fotled och händer värst.

Sjukskriven till sista augusti.

Fick börja med Stelara i maj. 

Lagom till sjukskrivningen ska ta slut får jag operationstid för att rensa fotleden, 10 september. 

Ingen ide att jobba....

Sjukskriven till sista november då även händerna är riktigt dåliga och jobb vid dator är uteslutet.

Får kortisoninjektioner i fingrar/knogar i oktober. 

Träff med chef, läkare och Fk i slutet av november , jag är riktigt dålig.

Framtiden ser mörk ut och läkaren talar om för dem att jag har en aggressiv och destruerande ledsjukdom. Delvis sjukersättning påtalas.

Stelaran borde gett effekt nu....men inte.

Jag får 4 nya kortisonsprutor.  Kortisondosen står fortfarande på 12,5mg och läkaren vill egentligen sänka det i framtiden hellre än att jag börjar jobba (inte mycket mer att göra nu, provat allt i medicin väg) Ska dock börja med Arava igen.

Börjar med Arava runt jul.

Har tappat 50kg i vikt sedan op, har nu bmi på 21. Underbart, foten är riktigt bra och höft och knä likaså. 

Januari 2015, mår bättre!!

Februari kommer och jag bara väntar på bakslag,  som inte kommer  :)

Möte med chef och FK och jag chockar dem med att bryta sjukskrivningen och börjar jobba 25% från 1/3.

Min plan är 50% första april. 

Har gjort mitt första pass idag. Har gått bra ....bara skallen som snurrar då allt är nytt. Total omorganisation har skett, nya program osv så det är en del att ta igen.

Nu hoppas jag det funkar och jag klarar detta!

Fk har fortfarande mål att ge sjukersättning,  får se hur länge jag kan dra ut på det.

 

Min historia och ÄNTLIGEN börjar jag känna mig som människa! 

Idag har jag träffat Försäkringskassan, personalkontoret och min chef för att prata om min framtid. Kan nog tro att det inte blev i alla fall vad arbetsgivaren tänkt.

 

Jag har ju bestämt mig för att bryta min sjukskrivning och börja jobba 25% och det känns som att det inte var så populärt. Kändes som de inte ville det. Visst jag har en vikarie för mig insatt men även om de nu nämde det så vet jag ju att 1 april kommer det en "nygamal" person på den tjänsten och det är ju faktiskt på tid som jag INTE har någon sjukskrivning på än.

 

Men det är nog så att personalkontoret har varit inne på sjukersättning och att jag inte skall komma tillbaka. Vet ju att Monika på FK sa att hon fick den känslan vid ett samtal och hon sa ju till mig att vad du än gör gå inte ner i tid och du har rätt till din tjänst.

 

Försäkringskassan var ju inte emot att jag börjar jobba, haha. Ja det hade jag ju inte räknat med heller. 

Visst jag måste väl säga att jag har lite dålig framförhållning, det är ju 1 mars på söndag så där kan väl arbetsgivaren ha lite rätt i att bli stressade. 

 

Finns ju ingen arbetsplats åt mig. Men jag får ju ta det att jag får hoppa runt på lediga skrivbord. När de märkte att jag inte gav mig ang. börja jobba så ursäktade de sig med att det var ju för att jag skulle få en positiv återgång. Inte känna mig ovälkommen osv.ps

 

Men ändå, jag gillar inte att folk skall göra mig sjukare än vad jag är! Å jag har ju faktiskt mått riktigt bra sedan jul så det är ju inte bara någon vecka utan hållt i sig i två månader.

 

Hur som skall det bli riktigt kul att komma igång igen. Skrämmande men roligt.

 

Måste bara lägga in en extra positiv rad här för min handläggare på Försäkringskassan. Hon är otroligt mänslig och bra. Hon har stor förståelse för den sjuke och gör det som är bäst för den. Sedan har hon regler att följa och så men som sagt jag har aldrig haft några problem med FK och det är hennes förtjänst. Hon är superbra.

 

Nu till dagens middag. Jag kör ett litet race med nya recept och idag blev det en pastagratäng, riktigt god. Jag fick fixa till lite dock, hade ingen tomatpure utan tog ketchup. Tyckte det blev lite blaskigt och hade en creme fraiche med franska örter som jag hade i. Det blev jättegott!!

 

Idag ska jag på möte med min chef, personalkontoret och Försäkringskassan.

Spännande att se vad de säger....tror inte de räknar med vad JAG säger, att jag ska börja jobba!

Jag tänkte 25% i mars å så 50% i april å så får vi se hur det går.

 

Jag vill inte arbetsträna, jag tycker det känns helt värdelöst att stå och glo....för arbetstränar jag så har jag inget kontor. 

I och med att jag varit borta sedan aug 2013 så har jag inte varit med i flytten samt nystarten av enheten.

De har ju också en vikarie för mig till sista mars. (Jag har ju dock rätten att bryta sjukskrivningen).

 

Nu tycker ni säkert jag är tokig som hoppar på och jobbar efter varit borta så länge. ....men jag har varit på jobbet flera gånger i veckan, fikat och stått med och kollat nya data program mm. Å senaste tiden även jobbat lite i dem. Så jag tycker jag redan har arbetstränat även om det inte stått på papper.

 

Till saken hör också att mannen sagt upp sig så vi väntar 10v utan hans inkomst från 6/3, så jag känner att jag MÅSTE komma igång å jobba. Samt att jag VILL.

 

Jag har mått riktigt bra sedan jul, så det är hög tid.

 

Nu är jag bara orolig att FK ska göra slag i planerna hon haft om sjukersättning på deltid. Det fixar jag inte ekonomiskt. Förstår inte hur man ska klara sig på 65%av lön?!

 

Sedan är jag lite orolig för personal kontoret,  så de inte säger upp mig deltid pga att jag varit borta så länge... 

Vet att hon hade antytt å pratat med FK om framtiden då hon på FK sa till mig i höstas att vad jag än gör så behåll din tjänst!

 

Vi får se hur det går i eftermiddag. 

Idag har jag varit på 1-års konrtollen för min gastric bypass operation. Jag tror jag blev godkänd, haha. Vågen visade 63,6kg med kläderna på, hemma visar den 63kg med nattlinne vilket är det jag oftast har när jag väger mig.

 

Midjan var 75 cm, om jag inte minns helt galet var den 106cm när resan började.....31 cm det är ganska mycket i omkrets!

 

Jag mår ju så himla bra i min viktminskning. Det är ju lätt att röra sig, belastningen på fötter, höfter och knän är ju obefintlig jämförelsevis. Det gör otrolig skillnad med 49 kilo mindre belastning. Det är roligt att köpa kläder, fast jag har i och för sig lite problem där än.
Är så att jag har grova ben. Är tunn i midjan, har ingen häck så över höfterna är jag också smal men så har jag lår och främst vader så att många byxor inte sitter bra. De blir oftast för tighta i benen och så pösiga uppe vid ljumskarna och rumpan typ.
Jag är otroligt smal och ja, mager över axlarna och armarna, vikten har tagit hårt där. Även brösten har drabbats hårt, jag har absolut inga tuttar längre :( Det är ju bara ett par skinnlappar. Så från 95D är jag nere på 75/80B och då bara för att lägga skinnet i kuporna...

 

Ang. ev brister mm från GBP skulle sköterskan ringa om senare då alla provsvar inte kommit. Jag låg lite lågt på Hb, men det gör jag ju jämt. Samt att det var något med transferrin eller något som inte var normalt. Men hon skulle kolla upp det lite mer och höra av sig. Har inte fått svar på järndepåerna heller. Så vi får väl se om det är något som behöver åtgärdas.

 

Psoriasis artriten...... den är faktiskt väldigt mycket bättre än på länge. Jag har normal sänka, det har jag nog inte haft sedan 2008 tror jag. Jag mår bättre och hoppas verkligen att det håller i sig.

 

Jag skall träffa min chef i morgon och prata lite om att komma till jobbet och prova jobba lite. FK kallar det aktivering, så det är inte arbetsträning än. Det kanske blir mer efter möte med FK, chef och personlalkontoret som jag skall ha den 25 februari.

Hur som har jag som mål att börja jobba 25% den 1 april :) ÄNTLIGEN!!!

 

Hundar..... vi har parat vår Donna och i morgon skall jag på röntgen och se om det finns några valpar. Jag tror hon är dräktig, men kanske bara med 1, max 2 valpar då hon inte är så stor. Hon har bara blivit bred över ryggen, har ingen direkt mage än och och det är ju ändå dags att valpa runt 20-23 februari så hon borde nog vara större. Eller så säger de i morgon att jag får sluta göda hunden.....tänk om det inte finns någon valp? 
Är ju lite orolig om det bara är 1, de kan ju växa sig för stora då och jag vill ju inte ha något kjesarsnitt!

 

Har varit sjuk och haft väldigt ont av min psoriasis artrit i 1,5 år nu och äntligen börjar det vända. Skall jag våga hoppas? Har Stelaran kickat in nu och börjat verka? Eller är det tillsammans med Aravan som det blev bättre?

 

Skit samma vilket, bara det blir bättre och håller sig så!!

 

Fick ett gäng kortisonsprutor i händerna för någon månad sedan och de har hållt denna gång. Så jag kan skriva lättare nu. Foten är också bätttre och knäna lika så.

 

Det är en otroligt skön känsla att kunna gå ett par kvarter och till och med känna att jag skulle kunnat gått en sväng till. Att kunna gå långpromenad (för mig alltså) är helt sjukt skönt! Hundarna uppskattar det hela också. 
Skall försöka gå en sväng varje varannan dag till och börja med i alla fall. Jag har lite ont dagen efter så en vilodag är nog bra.

 

Dagarna bara går och jag brukar säga att jag hinner inget för jag är slav under mina två chihuahuor.... jag passar upp på dem hela tiden, det skall vara mat, ut och kissa och så måste de ju få sova middag på min mage. Haha!

 

Där mellan pysslar jag med kaninerna och prio sist är väl att sköta hemmet, det är ju så fruktansvärt tråkigt. Jo det enda jag skönter är väl soffan, dvs håller den sällskap. Vi har också köpt en ny soffa med divaner och hela vardagsrummet blev förvandlat. Blev så otroligt stort och luftigt. Jag stortrivs!

 

 

 

Rehab möte och kortisoninjektioner....

 

Mötet gick bra, men läkarens utlåtande om framtiden är inte upplyftande. 

 

Han förklarade för FK och Arbetsgivaren att jag har en aggressiv och destruerande ledsjukdom och är dessutom en av de som är medicinskt svårbehandlad.

Att vi testat allt på marknaden (de biologiska som är förskrivna för psa) och jag har fortfarande aktiva inflammationer där lederna förstörs. Trots att jag äter flertalet starka mediciner. 

Att sjukdomen ger trötthet som inte är som vanlig trötthet. Att arbeta med reumatisk sjukdom och smärta är besvärligt då det tar energi.

Att jag kommer aldrig bli helt bra eftersom mina leder bryts ner.

Att jag har för hög kortisondos mot vad han vill att jag ska ha, han vill ha ner mig på 5mg och jag har efter sommaren gått ner till 12,5mg. 

Att han hellre ser mig sjukskriven i dagsläget än att jag ska äta kortison för att kunna arbeta. 

 

Samtidigt vill han inte sjukpensionera mig, jag är för ung och många mår då dåligt psykiskt istället. Att deltid kan bli aktuellt senare. 

Sedan kan det ju komma nya preparat.

 

Hur som sattes Arava in igen, haft den innan tillsammans med Enbrel (ingen effekt enl mig). 

Men kanske den å Stelara funkar ihop med Salasyperin, prednisolon och orudis retard. SUCK!

 

Fick 4 sprutor i fingrarna,  det är knäppt.....men det är fasen nästan skönt att få....få känna en annan smärta....fast det känns ju inte så mycket ;)

 

FK säger ej nej till fortsatt sjukskrivning i alla fall. 

Min plan framåt är att gå 2 pass på bassängträning, väntar på tider, ev få paraffin bad och handträning 1gång/v samt gå till jobbet på torsdagsmötet.

 

Helt sjukskriven till sista mars 2015.

 

Så blev det....

 

Idag är en seg-dag! Grått och trist ute och jag har inte kommit igång i kroppen alls idag. Usch!

Jag vet inte, detta med att jobba? Klarar jag det när jag har sådana här dagar då jag knappt kommer ur soffan?
Eller är jag helt enkelt bara försoffad av situationen, att jag får mer energi och mår bättre av att jobba?

 

Jag är ju lite bättre i lederna, är defenetivt bättre i knäna och den opererade foten är skaplig. Svullen men funkar att gå på nu. Går ju lite hundpromenader nu. 

Men händerna....ja handleder, knogar och fingrar är ju påverkade. Vissa dagar är jag hur svullen som helst och andra dagar ser det bättre ut. Antar att det beror på vad jag gör.

Diskar, tvättar, städar kaninburar, skriver på datorn, fotograferar, städar eller bär tunga matkassar..... ja händer använder man ju hela tiden.

 

Frågorna snurrar i huvudet och jag stressar över kommande möte med personalkontoret, FK och min läkare.

 

Nä skit samma, nu skall jag njuta av mina söta kaninungar, de ger mig lite energi och tvingar mig ur soffan!

 

Här om dagen ringde min fd. chef som jobbar på personalkontoret. Igår ringde Försäkringskassan. Så snart blir det ett möte om min framtid.

Tycker det är så svårt! Jag mår ju bra ibland och så har jag dagar när jag knappt kan hålla i mobilen. Svår balans i livet.

 

Jag gillar inte att disskutera mig själv!

 

Monica på Försäkringskassan är så himla trevlig och jag kan ju inte säga att hon trots att det finns regler och riktlinjer är någon som sätter käppar ihjulet för mig. Hon är mycket förstående och beundrar nästan hur man orkar med allt. Så skönt att i alla fall en så viktig instans är med på tåget.

Enligt henne har jag rätt att söka sjukersättning då jag redan är omplacerad osv. Men att jag även har rätt till sjukpenning och den är ju bättre och inte defenetiv så att säga. Ger mer i plånboken också.

 

Jag är ju lite rädd för detta med sjukersättning då jag förlorar min tjänst om jag hoppar på det tåget. Vill ju inte att de skall komma om några år och säga att nä nu har du inte rätt till sjukersättning. Men hon menar att den är livslång, tills pension. Det var förr det fanns tillfällig sjukersättning.

Jag sa då att jag hört att det görs kontroller och ja de kollar med 1,5-3 års mellanrum om hur det går och hur situationen är.

Synd att jag inte frågade....det var ju ett program om Nanna som Plus hade där ersättningen drogs in....hmm hur kunde den göra det då?
Nä det där känns osäkert!

Dessutom vill jag ju jobba, men jag vet att jag klarar inte 100 procent. Halvtid vore nog bra. Min arbetsgivare verkar nästan vilja få mig på sjukersättning.... lät så på Monica. För hon sa till mig att vad du än gör, säg aldrig upp din tjänst. Du har rätt att vara sjuk och ha sjukpenning. Det är inte ditt problem.

Hon hade hört lite underton när hon talat med fd. chefen om möte.

 

Vi får väl se, bara att hoppas att min läkare är "normal" den dagen vi har möte. Han kan ju vara lite stressad och jag vet egentligen inte vad han tycker och tror om min framtid.

 

Jag vet bara att mina händer gör fan så ont! Sitter här och skriver och det är inte skönt! Att sitta så här flera timmar i sträck på jobb skulle inte funka så bra. Att göra en insats och sedan vila funkar.

Jag sitter ju vid datorn här hemma, fixar med foton osv. Men det är ju korta stunder utbrett på hela dagen.

 

Ja vi får väl se hur det blir med framtiden. Vore skönt att veta.

Kanske skall jag börja arbetsträna (vilket jag tycker är så onödigt!!! jag vill ha lön om jag skall jobba). Men då å andra sidan har jag ju inga krav mer än att vara på plats. Fast blä vad tråkigt att titta på.....

Men å andra sidan, jag har ju inget kontor kvar..... känns ju som man är lite överflödig ändå, så har det varit flera gånger. Jag kommer tillbaka men har fortfarande vikarie insatt för mig. Jag får sitta på ett konferensrum med en bärbar dator typ och jobba medan vikarien har mitt kontor.....

Motiverande? Nej.

 

Nä nu skall jag vara positiv..... det är ju trots allt lite bättre, foten och knä mår bättre....kanske sprider det sig uppåt och händerna börjar funka igen.

 

Nä nu måste jag sluta!!

 

 

Ligger i soffan med en vovve bakom ryggen och en vid magen. Ute smattrar regnet och jag känner inget sug till att göra något. Jag har blivit fruktansvärt lat och oengagerad i det mesta....

Ligger här och har just irriterat mig på att Tv-menyn för Telias tv har förändrats.... ja, sant....då har man inte mycket att göra om en sådan fjuttig förändring stör en.

 

Livet går vidare, varje dag är i stort sett lika...händer inte mycket. Upp ur sängen, kissa hundar, mata hundar, mata kaninbebisarna, frukost och så fastnar jag i soffan.....kissa hundar, laga mat och så fastna i soffan..... där mellan kör jag diskmaskin och tvättmaskin och fram på kvällen så utfodrar jag kaninerna och städar när det behövs.
Ärligt talat har kaninerna oftare rent och städat hos sig än vad vårt hem är.....

 

Veckorna går så fort, jag hinner inte med, känns som måndag-söndag hela tiden. Byter morfinplåster på torsdagar och det känns som jag gör det hela tiden!!

 

Funderar på hur framtiden skall bli, jobb, sjukskrivning eller sjukersättning.....vad är tanken? Tänker att jag kanske skall börja jobba lite i november, känns helt möjligt de dagar jag mår bättre. Men vaknar jag och kan inte röra fingrarna, stel i hela kroppen, tårna värker, knäna värker och höften känns av. Armbågarna känner jag till och från....ja då känns ju inte jobb så aktuellt.

 

Skulle så mycket.... skulle behöva träna till exempel. Jag är grymt svag, har tappat mycket muskler. Funderar på att be om en rehab-period med träning på USÖ. Men samtidigt vet jag verkligen inte om jag pallar.... åka dit varje dag i 5 veckor?!

Kanske skall börja med att kontakta sjukgymnasten och få tid till bassängträning. Men även det känns jobbigt.... jag vill ha måndagar med grupp, det tycker jag är kul. Men då får jag även egenträningen på torsdagarna. Då har jag två tider i veckan att passa.....och hur sjukt det än låter så känns det jobbigt! Vet ju hur det är när jag har haft kaninköpare inbokat på klockslag, läkarbesök och tandläkarbesök och andra tider att passa, blir helt jävla snurrig och glömmer hälften!
Det är skrämmande!!!!

 

Jag har nog varit hemma för länge!

 

Viktmässigt går det fortfarande neråt men sakta. Jag vill att det stannar!!!!

Väger nu 67,5kg vilket jag inte ens kan komma ihåg när jag gjorde sist. På mellanstadiet kanske? Har köpt massa nya kläder och hela tiden blir allt för stort.....

 

Ja nu tror jag fingrarna skall ramla av, gör så ont att skriva detta :(

 

Nä nu skall jag vila!

Tiden går så fort! Jag är hemma hela dagarna men ändå hinner jag inget. Hemskt!

 

Ja fortfarande sjukskriven alltså. Är inte bra i lederna, händerna värker, foten känns, höften och knä känner jag av också. Men värst är nog händerna och till och från min vänstra stortå! Sjukskriven till sista november då jag håller på med den nya medicinen. Haft operation och så.

Jag vet inte om denna Stelara spruta hjälper eller ej.....tycker det går så trögt!
Visst att några fingrar mår lite bättre efter kortisonsprutorna jag fick för en månad sedan, men i alla fall 3 fingrar är skapligt svullna och handlederna värker.

Å ja detta, att skriva är ingen hit! Det gör både ont och jag får jätteont av det. Men jag måste ju skriva någon rad ibland. Får trycka i mig lite mer Alvedon och lägga mig sedan och hoppas jag kan röra fingrarna i morgon.

 

 

Äpplen.....vi drunknar i äpplen!! Plockar 5-10 hinkar äpplen från marken varje dag. Haft hit okända människor att plocka äpplen. Min svåger kommer och hämtar 10 tal säckar i omgångar till att mata älg och rådjur med. Kan nästan säga att jag hatar äpplen!

 

 

Igår var jag till skogen med goa Anette. Plockade lite trattisar. Det är så skönt att komma ut i naturen, detta är också en grej jag gör fast kroppen skriker högt efter. Men man måste ju får leva även om man är sjuk. Detta är självavård!
Vovvarna var självklart med och sprang i skogen. Anette hade sin Semlan med också. Har ni sett vilka rara tröjor de har :) Brukar inte ha kläder, men det var kyligt och blött ute så de fick ha en t-shirt på sig. Skulle nog tagit med de stickade tröjorna att ta på dem efter. De skakade som asplöv efter någon timme i skogen.
Svampen står nu ute, jag hoppas den klarar sig till helgen när min mor kommer. Jag tänker inte offra mina händer på att rensa svamp. Gillar inte trattisar heller, det skall vara gulingar!

 

Vikten....jodå det går ner och ner och ner..... hallå, var är STOPPKNAPPEN?
Jag väger nu 68,4 kg!!

Jösses Amalia, jag kommer inte ens ihåg när jag vägde så lite?.... Mellanstadiet?

Men jag klagar inte, jag stormtrivs och ångrar definitivt inte att jag lade mig under kniven. Bästa jag gjort!
Så mycket lättare att röra mig även om jag har ont i lederna så med typ 44 kg till skulle det ju göra ännu ondare. Att handla kläder är ju en fröjd :) Så kul....å det blir dyrt!!
Köpte en rosa vinterjacka från Rönnich så nu vill jag ha lite kyla så jag får ha den på mig!

 

 

 

 

Jag är som sagt grymt dålig bloggare.... jag glömmer ju att uppdatera! Men jag skall försöka bättra mig. Det är ju inte så att jag inte har tid då jag fortfarande är sjukskriven.

 

Till mitt försvar har kan jag ju säga att jag har ont i händerna och att skriva på datorn är inte speciellt skönt!

 

Hur som med mig är det skapligt. Kroppen lever sitt egna liv och är ganska okej vissa dagar och andra dagar vill jag typ gräva ner mig! Har haft ont i händerna nu ett bra tag. Förr var det bara pekfingret på vänster handen, nu har även långfinger och ringfinger svullnat också.

Stortån värker som satan idag!

Viktminskning....jaja mensan, där har det ju hänt saker, 39 kg typ! Pendlar lite på ett kilo upp och ner. Helt underbart, jag är smal!

Jag har storlek 40 i byxor! Det ni!!! Shit pomfritt vad det är kul att kunna köpa vanliga kläder!! Så klädkontot har varit högt denna sommar.

 

Har även ställt ut hund i sommar, 3 utställningar. I Askersund gick det strålande, Donna fick excellent och CK och blev etta i unghundsklassen. Uttagningen bästa tik blev hon 2a och fick Certifikat och reserv Cacib.