Narkosläkaren ringde....
Haha, narkosläkaren ringer och frågar om jag kan medverka för att utbilda vad jag förstår narkosläkare. Tydligen vill man filma när man sätter bedövningen. Förstod inte riktigt hur, men tydligen filmas bara det området där man sticker eller vad man gör....och så skickas filen till rummet där utbildning pågår.
Förtydligade dock att jag tänker inte bara ha ryggbedövning eller hur de har, utan att jag skall sova!! Aldrig att jag är vaken när de kapar mitt knä....
Sa okej och då med andra ord skall jag opereras den 4 december.... sa att jag väntade på tid och inte hört något och då fick jag till svar att han fått listor från ortopeden och det var därför han ringde. Kan ju tycka att man skall bli kallad först....
Än känns det länge till dess..... men hua, när jag tänker på vad de skall göra blir jag skiträdd! Värsta är ju att tiden går så fort!!
Är ju så att så länge kortison funkar så är det ju okej, är ju när det går ur som man inte vill ha det gamla knät längre....
Du är överviktig, du bör minska på kalorierna...
Haha, som om jag inte vet det!
Som om jag vill vara tjock och ha ledvärk...jo men visst det är mitt mål här i livet. SUCK!
Var hos en annan läkare på Reumatologen idag och fick mig en kortisonspruta i knät. När han hörde att jag stod i kö för knäplastik så fick jag en föreläsning om att jag måste gå ner i vikt och bla bla bla....
Sa att det är inte så lätt att gå ner i vikt när man inte kan röra på sig. Men då tyckte farbror doktorn att jag skulle äta mindre.....minska på kalori intaget.
Kan ärligt säga att jag äter inte för mycket mat, snarare för lite och för sällan. VISST jag äter lite mer godis/fika än en vanlig Svensson, det kan jag erkänna och jag borde sluta med det.
Problemet är att det blivit en vana och ett sätt att orka med dagen. Jag är ju alltid trött och en chokladbit kickar igång blodsockret och jag känner mig piggare.... visst jag blir trött sedan igen men jag hinner i alla fall få något gjort efter arbetsdagen slut.
Dessutom så är det många år sedan jag kunde ringa en kompis och säga, skall vit ta en långpromenad? Nä, vad gör man med sina kompisar när man inte fixar att gå runt på stan, ta långprommenader osv....jo man FIKAR.
Talade om för farbror doktorn att bästa bantningskuren jag haft är att sluta banta, för sedan dess har jag inte ökat lika mycket som jag gjorde innan. Banta....orka 1-3 månader och poff så gick jag upp och en 5 kg på köpet, gång efter gång.
Han tyckte inte att det var en långsiktig plan och frågade om jag inte prövat Viktväktarna?
Jo du, 3-4 gånger....syns inte det? Dessutom, de gånger jag varit med i viktväktarna måste man ju äta hela tiden....
Nä lite trött blir man!
Var faktiskt hos en dietist för några år sedan.... å ända hjälpen jag fick där var väl typ att du vet ju vad du skall äta och inte äta..... ja och det är sant. Jag vet att man skall trycka i sig massa grönsaker, inte äta kolhydrater och gör man det skall det vara fiber och mörkt.
Då kan jag lika gärna lägga mig ner och dö, för vad har jag för glädje av att sitta och trycka i mig sådant som jag verkligen inte tycker om! Å de gånger jag gjort det så orkar jag ju bara ett tag och faller sedan tillbaka. Nä banta är inget för mig.
Vad är det som säger att min kommande knäprotes skall hålla sämre än smala sportiga människor som kommer ut och springa, hoppa och slita på den betydligt mer än jag. Jag är bara överlycklig om jag kan gå en ordentlig prommenad med lite fart.
Jaja, nu har jag legat i soffan och ärligt talat intagit en del kalorier som jag inte borde intagit.... lite vin på fredagkvällen måste man väl få ta någon gång.
Knät känns i alla fall bättre :)
Tvekan till knäplastik är som bortblåst....
Tänk vad man lever i här och nu och glömmer lätt. Men tur är väl det så man får ha lite goda stunder :)
Hur som fick jag ju kortison i knä och fot i början av maj och det tog bra, så bra att jag började tvivla att jag kanske inte skulle göra något så stort som knäplastik.
Men nu, sedan en vecka är livet pest igen. Jag tror jag skulle klarat mig ett tag till om jag inte fastnat med foten och drog knät åt sidan. Har så satans ont igen och det värker och moler mest hela tiden. Att gå är pest och pina igen. Att jag kunde glömma det??
Ja som det är nu är jag orolig över semestern, jag vill verkligen inte ha så här ont när jag skall vara ledig och ut med husvagnen. Vi skall till västkusten, jag vill kunna gå på stranden och njuta av havet. Gå på klipporna och se solen gå ner osv. Göra sådant som andra tar för självklart.
Skall se om jag kan få mig en spruta till i slutet av juni så jag håller ihop under mina semesterveckor.
Den här helgen har jag verkligen gått på alvedon var 4:e timme typ.... stackars levern!!!
Nu blir det soffmys och film, orkar inget annat idag.
Sedan 4 dagars jobb och sedan 4,5 veckors efterlängtad och välbehövlig semester!
Ortopeden idag...
Idag har jag varit på ortopeden och träffat JE. Han jämförde röntgen jag gjorde i mars med de som var 2010 och det är helt klart en förändring till det sämre.
Jag går bokstavligt ben mot ben, inte undra på att jag faktiskt har ont.
Rensa knät har ju testas och det blev ingen skillnad, snarare sämre. Så nu är jag i kö för knäoperation, dvs. byte av knäled.
Shit, det är skrämmande! Både vill och inte vill egentligen.
Vill bli smärtfri, men fy fagerlund för vägen dit.... å så finns ju inga garantier egentligen.
Hur som blir inget innan sommaren.
Vi får väl se.
Nu är det dags att laga mat.....är lite sen i köket idag, haft kaninfolk här.
Läkarkontakt idag...
Idag ringde läkaren från Reumatologen och faktiskt så var det ett bra samtal. Jag kände mig nöjd efter och det är inte ofta. Pratade säkert i 15 minuter. Kanske för att jag fick samtalet straxt innan 14.00 och han skall ringa mellan 13-14....jag kanske var sist på listan.
Hur som skall jag få en läkartid så han får kolla mina leder och disskutera mediciner. Han är inte riktigt nöjd med att mina blodprover inte blir bättre. Denna gång hade jag SR 56 och HB 103. Sänka oförändrad och blodvärdet på väg ner igen.
Han kollade av röntgenbilderna som ortopeden tagit och inte meddelat något om, höften okej (BRA!) men knät var medialt hit och dit, en massa fackspråk som jag inte förstår fast jag är fd. Uska. Men artros grad 3 tydligen....fasiken jag tycker det känns som mer, då vill jag inte veta hur grad 4 känns!!
Grad 1: Förlust av broskets ytskikt. Grad 2: Djupare broskdestruktioner som dock inte frilägger benet. Grad 3: Total förlust av brosk inom ett eller flera belastade områden, även förtjockning av benet och förändring av ledkontur.Grad 4: Total förlust av brosk inom stora delar av leden, skleros och deformering. Indelas i primär artros med okänd orsak, resp. sekundär artros efter t.ex. skada eller sjukdom i leden.
Får se om ortopeden hör av sig, antar att inte grad 3 innebär knäledbyte.... (både bra och dåligt).
Blir fortsatt sjukskriven 25% i alla fall, skönt för jag orkar verkligen inte mer. Ibland känns det för mycket att jobba 75% men jag måste ju.
Är det åldern som gör att man inte hinner med? Att dagarna går så jäkla fort?
Medicineringen som läkaren pratade om är att byta Enbrel mot Roactemra, men jag vet inte om det hjälper? Eller?
Skall nog läsa på lite om den medicinen. Jag vet ju att Enbrel fungerar eftersom jag blir så sjuk när jag inte får ta den. Men visst, den hjälper ju inte till 100% bevisligen då jag har inflammation i kroppen.
Bad om en ny rehab-period på sjukhuset, det skulle vi också disskutera vid nästa besök.
Känns bra i alla fall :)
