Hösten är här och skogen och de korta promenadstråken vid campingen är full med svamp. Massa konstiga svampar och de vackra röda flugsvamparna.
Kantareller och trattisar.....ja de lyser med sin frånvaro, de gömmer sig när jag kommer.

 

Inte så ofta jag tar mig ut i skogen, men ibland trotsar jag smärtorna och tar att jag får ligga i några dagar då det är så underbart i skogen. Luften, lukten, stillheten ja det är balsam för själen och ger andra vinster i hälsan. Att jag får väldigt ont och aldrig hittar svamp som jag vet att jag kan äta är ju nackdelen.

 

Här hemma håller kommunen på att förbereda för mitt garage till elrullstolen. De var här i fredags och grävde ner strömkabel och givetvis lyckades de gräva av en kabel som går ner till kaninhuset. Så de stackarna har levt i mörker hela helgen. Har dörrarna öppna på dagen så lite ljus kommer ju in. Hoppas få det fixat snart.

 

Hur mår jag nu för tiden då? Tja, sådär!

Foten är hemsk, svullen och det värker nästan hela tiden och till och från så går det ut i stortån som är alldeles "artrosig". I och med att jag går så dåligt pga smärta och dålig rörelse i fotleden så får jag ont i främst höften men känner även av knät ibland.

Har Cosentyx 1 spruta i månaden (kan inte begripa varför jag skulle sänka dosen) Var meningen att jag skulle ner på 7,5 mg kortison med. Men det funkade inte så jag gick upp till 10 igen. Sprutor i leden håller en vecka knappt. Fick 2 kortisonsprutor i skinkorna i början av augusti och de höll ca 4-5 veckor. Väntar nu på att läkaren skall komma tillbaka från semestern och ringa 5/10. Måste göra något, kan inte ha det så här.

 

Visst jag har min elräcer men den är fruktansvärt otymplig och jag kan inte ha med den överallt. Jag har fått ramp (astung så klarar inte den själv). Sedan går den ju knappt in i bilen så ha släpkärra är ju lite krångligt. Visst till husvagnen har jag haft med den. Men det går ju inte längre då den skall ha 10 plusgrader när den laddas. 

 

Väntar på att få sjukersättning, eller jag hoppas på det. Nu är det slutet av september och jag är ju inte bättre, jo händerna är bättre men trötthet och smärtor i fot, höft är ju inte bättre. Koncentrationen är låg, minnet är uselt och jag har ingen förhoppning på att börja jobba. Nu börjar jag känna stress över sjukskrivningens slut i november. Borde jag inte göra, men svårt att låta bli och speciellt när FK inte godkände förra gången utan tillägg från läkaren. Som för övrigt mest idiotförklarade dem och talade om för dem att läsa sjukintyget en gång till så fick jag beviljad sjukpenning.

 

Mina dagar fungerar så länge jag inte har krav och kan ta dem i min takt. Göra punkt insatser och vila i soffan mellan. När jag kan ta det lungt på morgonen och väcka kroppen sakta.

 

I mitt liv betyder hundarna och även kaninerna väldigt mycket, de är de som får mig att röra på mig och komma ut från soffan. Men visst är det ibland väldigt jobbigt att gå med tre hundar klockan 22 när man stelnat till i soffan efter en dag. Men de måste ju ut på en sista runda så de verkligen skiter inför natten. 
Annars är de ju ofta i trädgården som är stor. Men kvällsrunda vill jag att de skall ha.

 

Vi har en extravovve på måndagar, Hugo. Är våra nya vänner vid husvagnens hund (han med bollen).