Idag är de den 2:a januari och 2011. Jösses vad fort det går.

Nyårsafton tillbringades hemma hos oss med kära vänner, god mat och dryck. Det är ganska skönt när barnen är stora och inte behöver passas på. Den yngsta här var 6 år och hängde på de större och de roade sig med tv-spel.

Vi åt tre rätters och till tolvslaget tog vi en promenad till torget för att skåla in det nya året och se raketerna. Allt var jättetrevligt förutom att jag hade så otroligt ont i benet och då får jag ju ont i fot och rygg också pga. att jag haltar så.

Kändes som det var mil hem.... tänk att 2*900 meter skall vara så hemskt att gå. Fy sjutton säger jag.
Min son Anton var så himla go och gullig och gick bredvid mig och "höll" koll på mig så jag inte skulle ramla. Känns fint att ha så underbara barn. Men samtidigt oroar det mig att barnen är oroliga för mig och lite rädda tror jag när jag får så ont och knappt kan gå.

Så nu 2 dagar senare är jag fortfarande "handikappad" och strandsatt här hemma då mannen är med sonen till Nora på innebandycup. Emelie är som vanligt ute med kompisar.

Så himla trist att inte kunna gå någonstans. Men men så är livet, bara att bita ihop och blicka frammåt.

Det är nytt år och förhoppningsvis blir det bättre än förra (kroppsmässigt). Vem vet, kanske kanske får jag ett nytt knä :)

Även om de på ortopeden inte ger mig ett knä så skall väl ändå benbiten i knät bort och det kan ju inte göra mindre ont än nu så det är ju en win win situation vilket som.

Nähä, nu skall jag fortsätta glo på tv i min ensamhet och invänta nästa sms om resultat från sonens cup.

Förrästen, jag har nu en 15 årig son, shit vad han är stor min lila kille!! Han fyllde igår, den 1:a januari.

Ha det gott världen!

//Mia