Stressmaraton.....
Usch säger jag idag har det varit stressigt. Känns som axlarna sitter i öronhöjd och hjärtat har klappat. Kan ärligt säga att visst har det varit stressigt, men det som stressar upp mig är när min kollega tycker det är jobbigt och stressigt. Hon höjer då pulsen på mig också och det är ju inte så bra.
Men helt klart har det varit fullt upp på jobbet idag och telefonen har ringt i ett.
Dessutom har veckan haft en hel del möten, datakrus i måndags och slutade då 16.30, Apt möte igår och slutade 14.30 och idag jobbade jag inte över, men hade möte på förmiddagen och direkt efter jobbet är det bassängträning. Å så handla på vägen hem så jag är inte hemma förrän 17-tiden.
Jag jobbar 75% och enligt läkarna för mitt knä.....för mig är det för att jag är trött! Så då blir långa dagar jobbiga.
Låter jätteknasigt, men det blir jobbigt, jag orkar inte! Å det är frustrerande att inte orka som förr! Idag är jag klappslut känns det som och skulle helst vilja grina. Ska det vara så? skall man behöva känna denna enorma trötthet? Som inte tas på allvar.
Känns som jag tvingar mig att göra allt jag måste göra. Är ungefär som att bara ut med hunden, bara laga maten, bara handla innan jag lagar maten och sedan bara mata kaninerna och sen kanske jag kan sätta mig i soffan......å så gnager det att fan, jag skulle tagit tvätten, behöver dammsuga och damma och....och .... och...
Jag gör ju dock inte alla ock för jag orkar inte, men det stör mig! Å detta i sig tar energi antar jag.
Kommentarer
Trackback
