Hemma och sjukskriven fortfarande, visst jätteskönt att slippa jobba men det är ju inte så kul i längden. Nu har jag varit hemma sedan slutet av april. Sommaren, helt okej! Början av hösten funkar med....men nu börjar det bli tradigt. Att dessutom bli sämre istället för bättre är ju också förbaskat trist.

 

Fick ju sluta med Orudis Retard för någon månad sedan och det känns kan jag lova. Både händer och fötter mår inte bra. Så jag förväntar mig inga under tills sjukskrivningen går ut denna gång heller utan jag kommer förbli hemma.

 

Skall få ny medicin igen i januari, Cosentyx. Får se om den gör under. Knappast troligt då jag verkar vara skapligt svårbehandlad.

 

Det är sån dubbel känsla, jag saknar det sociala men samtidigt vet jag att jag skulle inte orka eller klara jobb 5 dagar i veckan. Jag orkar inte speciellt mycket alls egentligen. Det är en ständig balansgång mellan pigg och dödstrött och allt beroende på dagsformen. Ibland krävs det inget för att jag skall känna mig helt slut och andra dagar skulle jag kunna hålla på hela dagen, märkligt!

 

Idag har jag som vanligt matat och släppt ut hundarna i trädgården (fixar inte riktigt att gå med dem i dagsläget). Sedan satt ner arslet med morgonkaffe och smörgås i soffan, som varje dag. Sett en film. Sedan försökt skapa en hundjacka utav en ärm från en vinterjacka som är för liten.....gick väl sådär, gav upp. Plockat ihop tvätt och laddat en maskin, laddat diskmaskinen och tagit en dusch. Ut med vovvarna i trädgården och öppna till kaninerna och gett dem vatten. Har i dagsläget 11 kaniner.

 

Nu sitter jag här med 11 kaffet och en glasbåt framför tv igen och är trött. Fötterna värker, igår var de inte nådig....kom på att jag glömde morgonmedicinen och tog inte den förrän klockan 15. Fy skrutt vad ont jag hade då. Tack och lov lite bättre idag.

 

Det som stör mig mest är att jag inte kan gå någon längre sträcka.....jag är ju fast här hemma. Jag kan inte åka upp på stan eller till affären utan får vänta till gubben kommer hem....å då känns det som det kvittar, då har jag ju sällskap.

 

En rolig och förväntansfull sak är i alla fall att vår Donna är dräktig och vi väntar valpar runt nyår.

 

 

Nä nu skall jag titta på film nummer två för dagen.